Höga lågans land Hålogaland är uppdelad i andra fylken. Nordlands fylke heter det som upptar större delan av gamla Hålogaland. Hela Nordnorge är under Hålogalands biskopsdöme. På 50-talet delades Hålogalands biskopsdöme upp i två delar nord och syd

En hästras har fått namnet Nordlandshäst. Kring lyngsfjorden i Tromsötrakten hittades de flesta hästar då man skulle återuppliva hästrasen. Därför bråkas det om den ska heta Lyngshäst eller Nordlandshäst. Mitt förslag vore att pröva kalla den Hålogalandshäst. Två hingstar Rimfaxe och Bamses hingstavkomma Monar ihop med tio ston blev grunden till rasen. En blandrashäst med finsk häst Viri är senare använd i aveln och förstör rasen. Det finns också shetlandsponny inblandad i rasen. Efter OS i Lillehammer har hästen dessutom börjat användas till ponnytrav. Det är ett känt faktum att travsporten degenererar bort anlagen för tölt som Hålogalands gamla hästar burit på. Hålogalands hästar är dom som mest av alla liknar många tusen år gamla skelettfynd från kontinenten. Mer lik forntida hästar än Islandshästen. Inte bara tölt utan också anlag för skimmel och blåögd vit motarbetas i aveln. På Tacitus tid år 98 e.kr. om Germania berättar han:

Och även i detta land är det bekanta tillvägagångsättet känt att rådfråga fåglars läten och flykt; men särskilt utmärkande för invånarna är att de söker tolka också vad hästar förutsäger och uppenbarar. Sådana hästar uppföds på de allmännas bekostnad i förut nämnda dungar och lundar; de är skinande vita och hålls fria från all besmittelse med världsligt arbete. De spänns framför en helig vagn, och samhällets präst och konung - eller hövding - följer dem och ger akt på deras gnäggningar och frustanden. Intet förebud får större tilltro, ej blott från gemene man utan från de förnäma och prästerna. Dessa senare betraktar sig nämligen själva endast som gudarnas tjänare men hästarna betraktar de som gudarnas förtrogna. översättning Alf Önnerfors

Det går myter om att mongolska desertörer tagit med sig hästarna ända hit från mongoliet.

På 1200-talet under Djingis Kahns tid kom det faktiskt människor till nordnorge utifrån. Dom var inte mongoler utan bjarmer som är ett slags fjärrkarelare från Arkangelsktrakten vid vita havet. Det är inte ens säkert att dom hade några hästar med sig. Dom blev anvisade att bo Norr om Malangsfjord som då var obebott av norrmän men bebott av samer som kallas finnar i Norge. Bjarmerna kristnades och en kyrka byggdes där det till slut blev en stad på ön Tromsö. Med religionen knöts dom starkare till Norsk-Danska staten som vidgade sin kontroll.

I det splittrade Jugoslavien kallar sig ett land för Makedonien. Folket som är slaver kallar sig makedonier. Dom är egentligen inte äkta makedonier som Alexander den store som besegrade perserväldet en gång för länge sedan och grundade Alexandria i Egypten. I Grekland upprörs man väldigt över att en slavisk folkstam som bebor deras egen historiska mark till och med stjäl en del nationalsymboler av grekerna. En liknande situation har vi när det gäller vad som är kväner och Kvänland.

Nordnorge har delvis befolkats av folk från Tornedalen och norra Finland av det man i Sverige kallar finnar. Då namnet finnar redan är upptaget av dom som kallas Lappar i Sverige så fick finnarna bära namnet Kväner. Detta missförstånd har utnyttjats av Kustavi Vilkona och hans gelikar som sysslar med historieförfalskning där man suddar ut spåren av allt fornnordiskt som existerat i finnarnas närområde. Eftersom man i Sverige varit ointresserad av att värna om lokalhistoria och lokalkultur då man likriktat Sverige och gjort på liknande sätt i Danmark-Norge kan finska historieförfalskare utnyttja ett vakum efter eget gottfinnande.

Tillbaka