I skandinavien har man en och ett framför substantiv som inte är könsbundet. Dialekterna eller språket i området jag beskriver har indelning i maskulin feminin och neutrum framför substantiv som i tyska och fornanglosaxiska. Hur det ser ut varierar mellan bygder men dragen är dom samma.
Det finns också diftonger som är gemensamma för området på dialektkartor. Språkforskaretablissemanget har avfärdat detta som sekundära diftonger som uppstått på grund av isolering. Diftongerna fanns inte på runstenarna vid mälardalen från 3-400 år innan norra sverige och svenskfinland av dom anses koloniserat därifrån.
Språkforskarna i Sverige och Finland har betalt av dom styrande som av tradition velat likrikta och trycka ner alla avvikelser från rikssvenskan. Frågar man en språkprofessor i Sverige eller Finland om likheterna mellan dialekterna i norra Sverige och svenska Finland så säger han att norra Sverige har Norska influenser och Finland från södra Sverige dom dialekterna har inget gemensamt påstår dom helt bestämt
Frågar man i stället dom som behärskar dom äldsta varianterna på de tre platserna. En genuin Gotlänning från När eller Burs som ligger på andra östra sidan om ön från Visby räknat, eller en från sydligaste österbotten Närpes och sin grannkommun, som blev isolerade på grund av att dom en längre tid administrerades från Åbo, medan övriga österbottenskusten administrerades från Vasa, där det blev fler rikssvenska influenser. Om dom två dialekterna möter överkalixmål i sin genuinaste form från gamlingar ur småbyar långt från centrala Överkalix då förstår dom att språken har samhörighet bättre än någon språkprofessor som får sin utkomst på att konstruera lögner om dialekter och skapat nedsättande fördomar i syfte att utplåna språket.